Stilla dagar i Sihanoukville

Fortfarande varma, sköna 35 grader. Nästan så att man börjar tro att termometerns fastnat. Inte alltid sol på dagarna, en och annan störtskur kommer det. Både på dagar och nätter. Vattendroppar som är hur stora som helst. Man tror nästan att det är hagel när man vaknar på nätterna av regnskurarna.

Gårdagen var en solig och fin dag och då bestämde vi oss för att promenera till stan. Inte ens korna och hundarna rör sig mitt på dagen. Men vi korkade turister ska ut och traska. Svetten rann i floder utefter ryggen. Men hade vi nu tagit fan i båten så skulle den ros i land. Vätskepåfyllning i halvtid. Marie drog i sig en öl och blev snacksalig och småslirig på den. En öl fick räcka för henne. Själv drack jag en Cola. (Mannen som gav redigheten ett ansikte?!)

Klibbiga från topp till tå kom vi tillbaka från var 5 kilometers promenad. Då var det skönt med en dusch och en halvtimmes flytande i poolen. En tupplur på det och sen var det kväll. Som ni förstår så sliter vi inte ut oss på dagarna här nere.

Vi lyxade till middagen denna kväll. Fransk restaurang med biff, pommes frites, sallad, vin, vatten, kaffe och whisky. Notan slutade på 28USD – en månadslön för en militärpolis ligger på 10 USD. Det är så att man skäms. Resten av kvällen blev det yatzyspel och whisky på hotellet.

Dagen började en timme tidigare för att Marie inte kan klockan. Uppstigning 07.00 för en tidig söndagsfrukost. Var nog tur ändå eftersom Sowath och Nop dök upp vid 9-tiden.

Sowath och Sowath – vem är denne Sowath? För er som inte känner till historien så kommer den här i all korthet. När jag var i Angkor Wat i januari så var Sowath vår guide. Han berättade då att han hade en liten egen business och jobbade med turister. E-mailadresser utbyttes. När tanken föddes på att resa tillbaka till Cambodia kontaktade jag Sowath. Gav honom en grov reseplan, antal dagar på olika ställen, önskat program i stora drag och ungefärlig hotellstandard. Han fick slipa lite på det och kom tillbaka med ett pris. Ett kanonbra sådant. Ett pris man inte kunde tacka nej till. Så hux flux var det bestämt. Göran stod över denna resa men Marie hakade på, och nu är vi här.

Nåväl, Sowath och Nop plockade upp oss för en liten rundtur i omgivningarna. Ett lite ruffigt Zoo hamnade vi på. Vi såg den beryktade Civitkatten – den som sägs vara orsaken till SARS-epidemien. Det var intressant och spännande att se djuren, men ack vilken miljö. Små, trånga, smutsiga burar. Djuren vandrade fram och åter, det var beklämmande att se.

Vidare till en pagod, Wat Khrom, tillika en skola för unga buddistmunkar. Fantastisk utsikt uppe från kullen där skolan låg.

Resten av dagen har gått i lathetens tecken – ovanligt eller?

Nu på kvällen var vi nere vid strandbaren och tittade på solnedgången. Sen kom stormen. Den vinden var inte att leka med. Barägarinnans 16 månaders dotter stod i lä och höll sig i en stol för att inte blåsa bort. Inte nog med vinden, regnet kom straxt därefter.

Stora droppar, många droppar.

Blött var det, men fortfarande lika varmt. Så det gör inte så mycket att man blir som en dränkt katt, man torkar snabbt i värmen.

Om allt blir som vi tänkt blir det en båttur imorgon. Forhoppningsvis lite snorkling ute vid nån av öarna.

Sen bär det av upp till Siem Reap på tisdag. En dag tidigare än tänkt. Vi lägger en extra dag där uppe istället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *