En inställd snorklingstur

Vaknade av ett evinnerligt smattrande mot fönsterrutan. Typiskt, en störtskur idag då vi skulle ut på havet. Åka till obebodda öar, snorkla bland korall och färggranna fiskar. Men turen var med oss. Regnvädret drog snabbt förbi och efter frukost kunde solen nästan skönjas bakom molnen.

Sowath och Nop plockade upp oss som avtalat och vi for iväg till Hawai Beach varifrån vi skulle börja båtturen.

Nop skulle inte med ut på havet. Han hade provat det for 2 år sedan och det fick räcka. Visst hade det varit vackert med fiskarna och sa, men icke simkunnig i en liten båt på ett guppigt hav var mer skrämmande än njutbart. Sa Nop stannar på landbacken.

Den öppna båten fylls med några presenningar, 3 trasiga flytvästar, Marie, Sowath, mig och en kylbox innehållandes lunch. Fortfarande i lä bakom en ö hinner vi åka 5 minuter innan motorn stannar (första gången). Inga problem, det fixar skepparn. Efter ytterligare 10 minuters färd stannar motorn igen. Nu har vi kommit ut på lite mer öppet hav och vinden är mer påtaglig och vågorna större. Motorn fixas än en gång och vi kan fortsätta färden.

Så kan vi då runda den sista lilla udden på den ö vars lä vi befunnit oss i och bege oss ut på öppet hav. Det var en stor skillnad. Vågorna var betydligt större, vinden starkare och det blev inte bättre av att himlen blev mer och mer mörk. Regn på gång och med regn kommer ofta mer vind.

Marie satt i fören med ansiktet vänt mot aktern där Sowath, jag och skepparn var. Vågorna stänkte in över båten. Då stannar motorn igen. Maries ansiktsuttryck visade att hon kunde tänka sig att vända om. Sowath såg riktigt bekymrad ut och själv var jag måttligt road av denna båttripp. Jag nämnde för Sowath att jag inte var speciellt förtjust i detta och han föreslog snabbt att vi skulle vända tillbaka. Bra ide tyckte Marie och jag. Det var bara ett problem, motorn fungerade inte. När den gjorde det så kunde vi gå mot vågorna och ”bara” guppa upp och ner i vågdalarna. Nu vred vi oss i vinden och låg med bredsida mot vågorna, det blir en annan slag gungning kan jag berätta. Inte helt angenam alla ganger. Till slut kunde skepparn starta motorn igen och vi vända tillbaka mot ön där vi kunde komma i lä.

På andra sida denna ö (Koh Pos – Ormön) finns en vacker sandstrand a la Robinson. Dit var vi på väg. Vi ankrade upp i viken och klev iland. Då kom regnet. Det är inget stilla sommarregn precis, på nolltid är allt dränkt. Som tur är så är det fortfarande lika varmt i luften, så vi fortsatte med vårt pyssel. Skepparn gjorde upp en eld under några träd (hur han lyckades med det begriper jag inte). Sowath och jag köpte färsk fisk från en liten fiskebåt som också sökt lä i samma vik. 3USD betalade vi för en halv Konsumkasse med diverse småfisk. Som tur var så var det en kortare regnskur, så fisken hamnade på elden tillsammans med lite baracuda som skepparn hade haft i sin kylbox. Småbananer till efterrätt.

Men naturen gjorde sig påmind hela tiden. Himlen var mörk och hotfull. Detta kombinerat med ett dovt mullrande i fjärran gjorde att vi erkände oss besegrade. Vi styrde kosan mot fastlandet när lunchen var uppäten. Så mycket för den snorklingsturen. Den enda fisk vi fick se var den som låg på grillen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *