Igår var den stora dagen för ljusparaden. Vi började dagen tidigt, som vanligt. Ute vid 6-tiden för att ser när munkarna går sin runda och får mat av människorna i stan.

Förmiddagens begivenhet var att hitta Röda Korset. De hade affischer på stan att det behövdes blod, så jag tänkte att jag kan ge några deciliter. Men att hitta dit var inte lätt. Vi hamnade på ett lokalt sjukhus där ingen talade engelska, så på knagglig franska lyckades jag formulera en fråga de förstod. En dam skrev ner adressen på lao, så vi kunde ge lappen till en tuc-tucförare. Frid och fröjd. Blodtappningen gick smärtfritt, fick en T-tröja från Laotiska Röda Korset som tack för besväret.

Så småningom blev det kväll och dags för ljusparaden. Främst i ledet stod några barn med flaggor. Den Laotiska flaggan samt en röd flagga med hammaren och skäran. Laos är ju en kommunistisk stat sedan kriget i Indokina tog slut 1975. Efter barnen följde alla vackra blomster- och ljusbåtar. Processionen gick till ett tempel där båtarna bars ner till floden för att sättas ut i strömmen. Det var hundratals människor som trängdes vid trapporna ner till floden. Vår ”utflyktsfixare” Tou tog hand om oss och lotsade oss ner för trapporna genom folkhavet, ner till en väntande båt som vi skulle åka med.

Väl på plats i båten såg vi fram emot en lugn tur där vi skulle titta på alla båtar från processionen och alla små bananbladsbåtar med ljus och blommor. Men lugnt var det inte, båtföraren trodde att han hade en speed boat och drog på så vattnet yrde runt båten. Visst var det vackert med alla ljus som guppade ner för floden i mörkret, men oljudet från båten förtog en del av stämningen.

Idag har det regnat mest hela dagen. Vi har läst, handlat lite grejer, fikat och glott på folk. Imorgon bär det av till Bangkok igen.