Ja så börjar det bli dags att knyta ihop den har resepåsen. Men innan jag stänger den så vill jag berätta lite grann om trippen till Borneo.

Dagen innan vi skulle åka åkte jag på en rejal magbacill. Jag tillbringade hela dagen sittandes på porslinstronen. Resedagen började fint, 2,5 timmars försening. Jag kan garantera att jag provsuttit alla tillgängliga toaletter pa flygplatsen. Själva flygresan gick dock bra.

Väl framme i Kota Kinabalu (den kinesiska änkans stad) tog vi en taxi till vårt hotell. Ett 4-stjärnigt hotell som omväxling till det något sämre vi bodde på i Bangkok. Det blev inget gjort denna första kväll.

Nästa dag utforskade vi staden lite grann. Den ligger vackert vid Sydkinesiska sjön. Fläktar lite från havet hela dagen. Men så fort man kom in ett kvarter från havet så var det som vanligt igen. 35-36 grader och fuktigt. Vi traskade genom icke luftkonditionerade marknader. Ni som varit i Asien vet hur det kan lukta av den torkade fisken. Så vi växlade med turer genom luftkonditionerade varuhus bara för att svalka oss lite. Hittade en resebyrå där vi köpte en heldag på havet med snorkling, bad och lunch.

Söndag var det så dags för skuttet över till andra sidan av Borneo, till staden Sandakan. Utanför Sandakan ligger Sepilok som är ett rehabiliteringscentre för orangutanger. Man tar hand om upphittade orangutangungar och ser till att dom så småningom kan släppas ut i det vilda igen. Tyvärr så hade det varit en storm i början av oktober som hade förstört de platser man vanligtvis kunde gå till för att se när man la ut mat till de orangutanger som kommit långt i sin rehabilitering. Alla gångvägar och utkiksplattformar var förstörda av nedfallna träd sedan stormen. Så istället erbjöds vi att se på när de yngre (1-4 år) orangutangerna klättertränade. Vi kom ganska nära dessa krabater som hängde och slängde i rep och lianer. Ibland fick man nästan en känsla att de höll en show för oss. Hoppas att åtminstone en del av korten blev bra 🙂

Därefter blev det besök på ett kinesiskt buddhistiskt tempel som låg på en höjd över staden. Fantastisk utsikt över staden, hamnen och havet. Lunch och sen transport till flygplatsen för resa tillbaka till Kota Kinabalu.

Måndag var havsdag. Utrustade med strandmattor, snorklingsprylar, sololja och kamera gav vi oss ut på böljan den blå. I racerfart!

Vi hade köpt en ”5 Island Tour” och den korta trippen ut till den första ön höll nästan på att få mig att hoppa av det hela. Det gick med blixtens hastighet i en liten speed boat. Nästan så att kontaktlinserna blåste ut ur ögonen. När vi mötte en svallvåg från en annan båt trodde jag att vi skulle kastas ut ur båten, så det gällde att hålla fast för glatta livet. Som tur var så var det en kortare resa till den första ön. Där pekade guiden ut bästa badstranden och bästa snorklingsstället. Vi hann utnyttja bägge. När det var dags for avfärd såg vi att vi skulle åka med en lite större båt och det kändes bra. Den kördes inte heller som en raket.

Nästa ö var det inget stopp på utan vi bara tittade på den från havet. ”The Haunted Island” – Guiden berättade att det fanns en liten bofast befolkning som dödades av japanerna under andra världskriget. Sedan dess har det inte varit riktigt som det ska på ön. Man gjorde ett försök att ha restaurang på ön. Men den byggdes på en begravningsplats och den lokala befolkning besökte inte restaurangen i den utsträckning man hoppats på. Inte heller turisterna. Så den lades ner och nu ser man bara lite byggpålar som är rester efter det försöket. Guiden berättade också att lokalbefolkningen aldrig besöker ön efter klockan 3-4 på eftermiddagen eftersom det spökar där. Ett turistande par tältade på ön och när de vaknade på morgonen låg de utanför sitt tält. De packade raskt ihop sina saker och tog sig därifrån. Enligt guiden.

Några fler öar hann vi med. Snorkling och bad. En fisketur blev det också, lina med bete. Men inte fick vi nåt, mest skönt att bara sitta och guppa på havet och prata med guiden. Båtföraren lyckades dock med att fånga 3 fiskar.

Sista dagen tillbringades vid poolen, läsandes varvat med tupplurandes i väntan på flyget tillbaka till Bangkok. Och nu är vi här. Det blir lite shopping (tror jag) och inte så mycket mer.

Ja det var allt för denna gång. Flera av er kommer jag att träffa ganska snart, andra dröjer det lite med. Men till er alla – Lev väl!