I kön till check-in kom det fram en representant för flygbolaget och undrade om vi kunde tänka oss att åka hem ett dygn senare. Planet var överbokat och vi skulle få hotellrum, transporter till och från, omkostnader täckta samt en liten nätt summa av 650€ var om vi kunde skippa att resa hem just denna dag.

Efter lite tänkande sa vi att vi kunde göra det om de kunde garantera en uppgradering till Business class på hemresan. Nåt sådant kunde de inte göra och därmed var vi inte intresserade av deras förslag. Vi checkade in och fick beskedet att planet var något försenat.

Genom säkerhetskontroller och bort till gaten. Där satte vi oss att vänta. Och vänta. Alldeles innan ombordstigningen började ropades det ut i högtalarna att följande personer skulle omedelbart kontakta ground staff vid gate. Sen följde några namn och listan slutade med Mr Williamsson och Mr Kenneth Lind. Helvete, var min tanke. Nu får vi inte åka med utan måste ta flyget nästa dag i alla fall. Men vi kontaktade ground staff och fick det trevliga beskedet att vi blivit uppgraderade till Business class. Det var med lätta steg vi klev ombord på planet mot Frankfurt. Start en knapp timme efter utsatt tid, men vad gjorde det. Vi satt ju i breda säten och läppjade champagne.

Med nedfällt ryggstöd i nästan sängläge sov vi oss igenom en stor del av resan. Landade i tid trots den sena avresan. Nu hade vi 5 trista timmar att vänta på sista skuttet till Göteborg. Lite kaffe, lite handlande, lite mer kaffe och en hel del läsande och stirrande på folk. Timmarna gick och till slut kom vi iväg och så småningom landade vi på ett regnigt Landvetter. Hemma igen. Jobb på måndag och så är allt tillbaka i den gamla vanliga traden. Tills nästa gång.