Resan

Så blev det äntligen dags att ge sig iväg till Landvetter. Allt frid och fröjd tills vi kom ombord på planet. Lite försening skulle det bli fick vi veta. Dessutom var det stark motvind sa det skulle ta betydligt längre tid att flyga till Frankfurt än normalt. Det ordnar sig tänkte vi.

När vi närmade oss Frankfurt fick vi besked om att vi skulle få cirkla runt en stund för det var många plan som ville starta och landa. Det ordnar sig tänkte vi.

Väl på marken så skulle vi bussas in till terminalen. När bussen stannade visade det sig att det inte var vid den terminal som vi hade hoppats på, dvs den terminal som vårt nästa flyg skulle gå från. Det ordnar sig tänkte vi.

När vi klev av bussen hade vi 30 minuter innan nästa flyg skulle lyfta. Vi skulle från en terminal till en annan. Ni som varit på Frankfurts flygplats vet hur stor den är och att det är en och annan våning att hålla koll på. Vi rusade fram, ner för massa trappor och genom underjordiska förbindelsetunnlar. Kändes nästan som att vara i den lägsta delen av Götatunneln ibland eftersom det var blått sken i gångarna. Upp med hiss några våningar och språngmarsch på gåbandet. Det skiter sig tänkte vi.

Men det gjorde det inte. Vi hann fram i tid. Det positiva var ju att vi inte behövde vänta så länge innan vi lyfta. Vi hann väl sätta oss och sen taxade vi ut. Äntligen på väg.

En vanlig långflygning, inget speciellt hände. Mat, vin, läsa, sova lite, läsa mer, frukost och så var vi i Sao Paolo, Brasilien. Byte av plan och sen iväg mot Santiago. En frukost igen, omelett och rödvin (det har ingen dött av sa Helena). 4 timmar senare landade vi i Santiago. Blev mötta av ett par herrar som lotsade oss till en bil och sen kördes vi till hotellet. Incheckning och avlämning av bagage.

Ganska svajiga i kroppen av sömnbrist och tidsomställning gick vi ut på stan. En kall öl skulle sitta fint tyckte vi så vi gick till en gatuservering i närheten av hotellet. Efter ölen var vi om möjligt ännu tröttare. Mat tänkte vi, det piggar upp. En ny gatuservering erbjöd oss sallad med tonfisk och ägg. Till detta drack vi Coca-Cola, socker ska ju pigga upp. Och det gjorde det, i 10 minuter, sen var vi lika trötta igen.

Vi insåg att det enda raka var nog att sova lite. En dusch och sen i säng. Slocknade vid 16-tiden och sov till 07 imorse. Det kallar jag sova ut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *