Idag skulle det ske – vi skulle upp på vulkanen Osomo. Vi började med en tur runt sjön. Följde floden Petrohué fram till den lilla byn med samma namn. Byn ligger vid sjön Lago Todos Los Santos. Här vandrade vi runt på stranden och slogs med flugor stora som sparvar. Dom var riktigt irriterande.

Färden gick vidare till Parque Nacional Vicente Pérez Rosales. En stor nationalpark med fantastisk natur. Floder, forsar, skog och givetvis den snötäckta vulkanen Osomo i bakgrunden. Allt påminner lite om det jag sett på bilder från Alaska. Skulle inte blivit förvånad om en grizzlybjörn klivit ut ur buskarna. Det skulle passa in bra i bilden. Men nu finns det inga björnar här. Däremot finns det puma, men den är så skygg så det är inte ofta man ser den.

Så var det äntligen dags att ta sig upp på vulkanen. Vi körde drygt 1000 meter upp till en station där vi stannade. På vägen upp så stannade vi till och tittade på ett kraterhål. Här råkade Helena trampa snett i rullgruset och gjorde illa sin fot. Uppe vid stationen fanns en guide som masserade och körde lite ”healing” på foten. Kanske det hjälpte lite, men fortfarande hade hon rejält ont. Var foten bruten?

Jag tog en lift längre upp på berget och väl uppe vandrade jag runt och begapade utsikten över Anderna..

Tillbaka på hotellet parkerades Helena i sängen med foten i högläge. Nu var det lite ovisst hur vi skulle göra. Om foten var bruten skulle hon resa hem. Skulle jag då fortsatta resan ensam? Var kunde man få en fot röntgad? Det var många frågor som vi ville få svar på. Men så här dags på kvällen skulle vi inte få några, så det var bara att invänta morgondagen.