Flygresan ner gick bra. Inga förseningar eller så. Men det tog en bra stund med alla byten och väntan.

Paå rekommendation hade vi valt att bo väldigt bra i Kathmandu den första natten för att få sova ut. Hyatt Regency var väl det bästa vi kunde hitta. Kenneths arbetskamrat Marita hämtade oss vid hotellet och vi åkte direkt till barnhemmet Diki Khangsar. Att få träffa alla barnen var en fantastiskt upplevelse. Vi har ju bara sett dom på kort. Marita visade oss runt på barnhemmet och i omgivningarna på campen. Vi fick också se en del av Tibet Charitys verksamhet i campen.

Vi lämnade över alla kläder vi hade med oss. Allt skänkt av arbetskamrater till oss. Barnen, Ama-la och Pa-la blev väldigt glada och skickar ett stort tack. Very nice sa dom när vi plockade fram de färgglada fingervantarna som Malin skickat med oss. Mycket uppskattat.

Vi hann med ett par varv runt stupan, titta på guesthouset vi skulle flytta till nästa dag innan vi stapplade in på Hyatt igen. Men än var det inte dags att sova. Först skulle vi få alla dokument och biljetter vi behövde for vår rundresa. Sen skulle vi få oss nåt att äta. Om det nu ingår i priset för rummet så gäller det att stoppa i sig. 

Efter 34 timmar utan sömn var det skönt att till slut få lägga huvudet på kudden. Godnatt.