Idag var det dags för den efterlängtade turen ut i öknen. Hämtades på hotellet på morgonen av den kille som skulle vara min chaufför under trippen. Vi styrde kosan söderut, förbi den stora gasfabriken med tillhörande liten stad. I den staden finns bostäder, skolor, sjukhus, butiker men de enda som bor här är gästarbetare. Inga qatarier finns här.

Vi fortsatte tills vi kom till utkanten av öknen. Här stannade vi för ett glas sött te och för att släppa ut luft ur däcken. Detta för att vi skulle kunna köra i den lösa sanden i öknen. Sen bar det av. Chauffören frågade om jag gillade äventyr och jag svarade ”Ja i lagom mängd”. Jag fick så jag teg. Det var rena berg-och-dalbanan upp och nerför sanddyner. Ibland trodde jag att bilen skulle välta sidledes, men en chaufför med 13 års vana kombinerat med en Toyota Land Cruiser med en V8 höll oss på rätt köl hela tiden.

Vi for ner mot gränsen till Saudi. Passerade områden där havet bryter igenom och vatten kommer in i öknen och ligger kvar som sma sjöar. Här kunde jag se flamingos kliva runt i vattnet. De åt små fiskar som fastnat i vattensamlingarna. Till slut kom vi så långt söderut som det gick att köra. Vi stod nere vid Gulfen och tittade ut över vattnet, bort mot bergen i Saudiarabien på andra sidan viken.

Vi vände helt om och styrde norrut igen, denna gång mot den camp där jag skulle äta lunch. Väl framme vid campen (beduintält mm) mötte jag en grupp amerikanska soldater på permis. Jag åt lunch bestående av lokala specialiteter, hoummus, ris, kyckling och glass. Resten av tiden tillbringade jag sittandes vid havet. Åt ena sidan Gulfen, åt andra sidan öknen.

När eftermiddagen började bli sen var det dags att vända tillbaka till Doha.

Idag är det sista dagen i Qatar. Göran har varit till frisören. Det kostade ca 45 SEK. Lite skillnad mot det jag betalade för min klippning i Indien 4,50 SEK. Nu ska vi bara packa och sen ge oss ut till flygplatsen. Vi hörs och ses där hemma.