Kathmandu

Jag kom inte upp så tidigt som jag hade tänkt mig. Klockan var 8:30 när jag masade mig ner till trädgården och åt min frukost. Sen tog jag med mig väskan med kläder som jag tagit med till barnhemmet Diki Khangsar. Kläder var skänkta av Malin och Monica bl a. Det blev en svettig tur genom gatorna i Boudha. Soligt och varmt var det. Amerikanskan jag mötte på planet igår sa att nu är det en stor högtid i en vecka så alla är borta. Det kommer framför allt att märkas på trafiken som kommer att vara mycket lugnare. Stämde inte riktigt. Det var lika stökigt och trångt som jag mindes det. Nåväl, jag kom fram till Diki Khansgar utan problem. Där träffade jag Pala och 7 av de 8 barnen. Amala och minstingen var vid stupani Boudha. Kläder överlämnades under fotograferande av Jampa och Saldon. Malin – spelet var uppskattat, men jag såg bara att de gjorde vackra mönster med de färgade bitarna. Tror inte att de spelade som det var tänkt, men vad gör det, 3 barn var fullt sysselsatta med det i alla fall.

Jampa och Saldon arbetar för Tibet Charity i Nepal så de visade mig runt i det Youth Centre som finns nära barnhemmet. På centret finns olika möjligheter till undervisining. Jag såg sy-klassen. Där fanns plats för 8 ungdomar som kan lära sig att sy. Inte bara lär de sig ett hantverk som i framtiden kan ge inkomster, de lär sig också om den tibetanska kulturen eftersom det man tillverkar har sitt ursprung i tibetanska kläder, bruksföremål och tradition.

Förutom sy-klassen så finns det en dataklass. Här finns också möjlighet för 8 ungdomar att skaffa sig kunskaper inom data, webdesign och liknande. Kurserna hålls framför allt av Jampa och han undervisar i Photoshop, Illustrator, Flash mm mm. Idag var det fokus på det som vi alla önskade att vi kunde när datorn packar ihop, bl a reparera och formatera. På tal om packa ihop, de datorer som fanns hör verkligen till modellen äldre. Det är med nöd och näppe som datorerna funkar med Windows XP. De nya moderna grafikprgrammen kräver ju en hel del minne och processorstyrka och det är inte alltid de datorer som finns klarar detta. Så det finns ett stort behov av datorer.

På förmiddagarna hålls också engelskkurser. Att kunna främmande språk öppnar fler möjligheter till jobb i ett land som besöks av utländska turister.

Efter några timmar så återvände jag till stupan i Boudha (jag bor alldeles i närheten av stupan) Gick till ett café som jag besökt tidigare, där man kunde använda trådlöst internet. Finemang, gjorde en beställning på Paneer Pakora och en annan vegetarisk rätt. Öppnar ryggsäcken för att plocka upp min dator – ingen dator i ryggsäcken. Nä just det, den låg ju kvar på golvet i Youth Centre där jag sist haft den. Snabbt stoppa beställning och be dem vänta tills jag kom tillbaka om ca 30 minuter. ”Men du kan låna en lap-top av oss, så länge” sa den vänliga personalen, men jag var ju ändå tvungen att hämta min egen, så det blev en rask promenad till denna varma dag. Kanske skulle haft med min stegräknaren i alla fall.

Personalen bara log vänligt mot mig och frågade ”did you find it sir?” när jag klev in igen, svettig och troligen högröd i nyllet. Kanongod mat och mycket internettande blev det.

Nu är jag tillbaka i mitt rum. Ska packa om lite grann. Imorgon åker jag till klostret (Kopan) och kommer bara att ta med mig det nödvändigaste. Resten lämnar jag här på guesthouset eftersom jag kommer tillbaka hit när jag kommer ut från Kopan. Så från imorgon och minst 10 dagar framöver kommer jag inte att skriva nåt resebrev, eller skicka några mail, eller ta emot några SMS. Kort sagt, jag kommer att befinna mig i total radioskugga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *