Väckning 05:45. Frukost och iväg 07:30. Den tänkta turen blev lite ändrad, så istället för att fara ner till Döda Havetförst åkte vi till Madaba. En stad söder om Amman där man i en av kyrkorna kan se en stor mosaikkarta över Jordanien, Palestina och Nildeltat. 16 x 6meter stor och den består av över 2 miljoner mosaikbitar. Men nu råkade det vara mässa i kyrkan så vi kunde inte komma in. Så istället for vi till Mount Nebo, berget där Moses (enligt sägnen) sod och såg ut över det förlovade landet. Han skall också ha knackat med sin stav på bergssidan och då skall vatten ha runnit fram ur berget. Påven var här 2000 och sa att det här var den plats där Moses stått, så nu är platsen en pilgrimsplats och ägs av Vatikanstaten och inte av Jordanien. Så mitt i Jordanien traskade vi i Vatikanstaten.
Nu var mässan över i S:t Georges Church, så vi for tillbaka för att titta på mosaikkartan. På vägen stannade vi till vid en fabrik där mosaik tillverkades. Gissa om det fanns en affär där man fick te eller kaffe och kunde handla mosaiksaker. Självklart fanns det en affär, men vi höll oss till gratis te och tittande.
Efter kyrkobesöket gick det bara nerför. Närmare bestämt dryga 400 meter ner under havsytan. Ner till Döda Havet. På vägen stannade vi till vid Jordanfloden och platsen där det sägs att Jesus blev döpt av Johannes Döparen. En av deltagarna kom väldigt i stämning och stämde upp i en lovsång och tyckte att vi skulle sjunga med, men det gjorde vi inte. Det har blivit en del prat om religion och kristendom. Någon sa att det skrivits mer böcker om Jesus än om Napoleon. Det i sig skulle vara ett bevis på att Jesus funnits. Jag kom då att tänka på Harry Potter, honom har det också skrivits en del om.
Vi körde söderut längs Döda Havets strand och bussen styrde sen mot Karak, som var en knutpunkt för de karavaner som gick mellan Egypten och Syrien. I Karak höll även korsfararna till under en period. En av dem, Renauld de Chatillon, hade rykte om sig att vara en riktigt obehaglig typ. Från den borg som vi besökte kastade han ut människor. För att göra det så illa som möjligt satte han en trälåda över huvudet så att det skulle skyddas under fallet på 450 meter. Allt för att förlänga lidandet. Mysiga killar dom där korsfararna.
Sista stäckan för dagen ledde oss till Wadi Musa, staden som är porten in till klippstaden Petra. Vårt hotell ligger högt upp med en vidunderlig utsikt över klippmassivet Petra. Dit in ska vi imorgon.