Trots att jag tänkt ta sovmorgon vaknade jag tidigt. Låg och stirrade i taket en stund innan jag gick upp och duschade. Sen ner till lobbyn och datorerna med Internet. Satt ett tag innan de andra kom ner. Då stack vi iväg till Shibuya där den välbekanta korsningen med alla övergångställen finns.

Tyvärr så hade vi inte valt någon bra dag for sightseeing. Det regnade, inte i närheten av hur det regnade i Seoul, men tillräckligt mycket för att det skulle begränsade oss lite.

Vi tog ett åag och åkte vidare från Shibuya till Harajuku och Meiji Jingu. Här vandrade vi runt i regnet och tittade på de gamla byggnaderna.

Trötta på att vara blöta bestämde vi oss för att åka till Akihabara, stället för shopping av elektronik. Sanning och säga så var vi mest ute efter mat, så det blev lunch innan vi kastade oss in i ett av de många varuhus som finns. Jag kollade mycket på kameror och objektiv, men höll hårt i plånboken och köpte ingenting. Trötta av allt oväsen i Akihabara så åkte vi till hotellet för att vila både kroppen och öronen. Att torka upp lite efter blötan var också skönt.

När vi återhämtat krafterna fram emot kvällen tog vi tunnelbanan till Roppongi. Här tog vi hissen i Mori Tower, ända upp till Tokyo City View på 52:a våningen, 218 meter upp i luften. Eftersom det fortfarande regnade lite så var inte utsikten perfekt men tillräcklig för att det skulle svindla lite när man tittade ut och ner mot marken. Bilarna såg ut som små leksaksbilar. Vi var högre upp än en del av de skyskrapor som fanns i närheten. Vi vandrade våningen runt och fick en bra bild av hur stort Tokyo är.

På samma våning ligger Mori Arts Center Gallery. Här fanns utställningen Sensing Nature, en utställning av japanska moderna konstnärer. Som avslutning på kvällen åt vi middag på den italienska restaurangen som ligger intill museet. God pasta, gott rödvin och utsikten över Tokyo. En bra kväll!

Nästa morgon ringde klockan 04.10. Vi skulle till fiskmarknaden och förhoppningsvis få se fiskauktionen. Men där fick vi tji. Trots att vi tyckte att vi var tidiga så var det redan fullt när vi kom. Man släpper bara in 70 personer som får se auktionen. Så vi fick vända och styra vara steg mot en av de många små restauranger som finns på marknaden. Eftersom vi inte ätit nån frukost var vi ganska hungriga. Klockan 06.00 satt vi och åt sushi så det stod härliga till. Perfekta bitar, lagom lite ris, fisk som smälte i munnen, underbart goda Maki. Grönt te att skölja ner med. Riktigt bra, men kanske lite ovanlig frukost.

Vi åkte tillbaka Ueno, området där vi bor, och promenerade härifrån till Asakusa. Här tittade vi på Sensoji templet. Från templet började vi gå den 250 meter långa gatan som på bagge sidor kantas av små butiker. Ni kan ju räkna ut hur det slutade. Nicke och jag ökade på stegen medans Helenas och Suzannes steg blev långsammare och långsammare tills de kom till helt stillastående i en av de första butikerna. Det var det sista Nicke och jag såg innan vi raskt skyndade därifrån.

Vi gick till Kappabashi istället. En 800 meter lång gata med köks- och restaurangutrustning. Tandpetare i storpack, färdiga maträtter i plast att användas som skyltning, tallrikar, bestick, ätpinnar i parti och minut, grytor och pannor, skyltskåp och kläder för restaurangpersonal. Allt fanns här. Jag slog faktiskt till på ett par ätpinnar i stål.

Resten av eftermiddagen ägnades åt tupplur, läsning, sudoko och slöstirrande. På kvällen var hela gänget ute och käkade tillsammans. Ingrid vann Rosa Bussarnas utlottning av ett presentkort värt 2.000 SEK. Bra grundplåt på nästa resa.

Sista dagen i Tokyo var jag i Ueno Park och strövade runt. Det pågick någon slags pan-asiatisk dag, så det fanns olika stånd med mat från alla möjliga asiatiska länder. Passade bra för en som är svag för mat från denna del av världen.

Från parken gick vi till Asakusa och fikade där. Helena och Suzanne skulle gå en sista sväng på marknaden. Nicke och jag tog en båttur istället. Kul att få ett helt annat perspektiv på staden. Tillbaka på land igen så tog vi en öl i en gränd. Beställning gjordes genom ett hål i väggen. När ölen var urdrucken gick vi tillbaka till hotellet. Damerna var redan där. Suzanne hade lyckats handla lite igen. Snart dags att gå ut och äta sista middagen i Tokyo – för den här gången.

Imorgon startar hemresan. Det som tagit oss nästan 5 veckor att resa, från Sverige till Tokyo kommer vi nu att avverka på 8-10 timmar.

Verkligheten kommer rusande mot oss, jobb och annat skoj väntar bakom kröken.

Vi ses och hörs dar hemma!