Så var vi då äntligen på väg, ja nästan. Vi sitter på Landvetter och väntar på flyget till Frankfurt. Marie hade lite problem med sitt pass. Damen i incheckning var lite våldsam och bröt sönder det. 980 kronor fattigare har Marie nu ett tillfälligt pass. Surt.

Marie vandrar runt på inrikesterminalen eftersom hon flyger till Stockholm och sen vidare till Bangkok och Kathmandu. Suzanne och jag sitter och läser och dricker vatten i loungen på utrikesterminalen.

Fortsättning följer.

Flygresan till Frankfurt bjöd inte på några överraskningar. Lite mat och lite vin och sen var vi framme. Nu hade vi 8 timmars väntan framför oss. Helena dök upp efter några timmar och då gick vi och käkade tillsammans. Efter maten var det dags för Suzanne och mig att ta Skytrain till Terminal 2.

Väl där checkade vi in och gick till loungen där vi skulle tillbringa de sista 4 timmarna innan det var dags att kliva ombord planet. Nu gick loungens bästa champagnen åt. Eftersom det ingick så passade vi på att dricka den champagne som endast det brittiska och danska kungahuset har. Vet inte riktigt vad jag skall tro om det.

Till sist fick vi kliva ombord. Vi blev rejält uppassade på den dryga 6 timmars flygningen till Abu Dhabi. En svensk kille jobba i besättningen så han ville väl prata svenska med oss. Han kom med champagne och fin-whisky. Vi fick toalettväskor, ögonmasker, öronproppar, kortlek och allt man kunde tänkas behöva (eller inte behöva).

I Abu Dhabi var det dags att kliva in i nästa lounge. Passade på att duscha och äta frukost innan det var tid att kliva på nästa plan. Nu hade vi den otroliga turen att bli uppgraderade till första klass. Jag kunde bara konstatera att man kunde lätt bugga mellan sätena, så pass gott om plats var det.

God mat och lite sömn sen var vi framme i Kathmandu.

Regn och en busvissling mötte oss när vi kom ut ur terminalbyggnaden. Regnet kom från ovan och busvisslingen från Marie som väntat i flera timmar på oss. Nu saknades bara Helena som kom med ett försenat plan från Delhi. En taxi hade vi ordnat så nu packade vi in väskor och oss själva och svängde ut i det som i Kathmandu är en vanlig dag i trafiken. Hemma skulle det nog kallas kaos och brott mot många trafikregler.

Framme på Shechen ställde vi in väskorna och sen gick vi ner till Flavors och käkade middag. Sen var det vandring runt stupan. Uppe på stupan pågick en Prayer Session for Japan. Man hade ställt upp ljus som bildade texten JAPAN 11 MARCH 2011. Dagen för jordbävningen. Det var vackert och stämningsfullt.

På tal om ljus så slocknade jag som ett så fort jag la huvudet på kudden vid 8-tiden på kvällen.