Tigers Nest

Idag ska det ske. Vi skall ta oss upp till Tigers Nest. Det är ett buddhistiskt kloster/tempel som ligger uppkastat på en bergvägg på 3140 meters höjd. Man kan komma med bil till ca 2600 meter sen är det till att gå. Och det är brant vill jag lova.

Vädret kändes inte som det allra bästa, lite småregn och tunga moln. Men det visade sig att det var ett perfekt väder att vandra i.

Redan efter ett par hundra meter gav Helena och Marie upp. De blev körda tillbaka till hotellet av vår chaufför Ajit. Suzanne och jag traskade vidare, nu tillsammans med guiden Kunzang.

Ganska snart mötte vi människor som var på väg ner mot parkeringen. Jag frågade guiden vilken tid de hade startat för att hinna till Tigers Nest och tillbaka redan 08:30 på morgonen. Han pratade med någon av de bhutanesiska guiderna som var med och de berättade att de knappt komnit halvvägs till första rastplatsen innan de gav upp. Det kändes ju inte direkt lovande, men vi hade bestämt oss. Vi skulle upp.

Det var en ordentlig lutning att ta sig upp för- Naturen och utsikten runt omkring var fantastisk. Hur många fototillfällen som helst. Speciellt en passage där man var omgiven av tät vegetation som var täckt av nåt som på engelska hette Fathers Beard. Det så precis ut som skägg som hängde ner från trädstammar och grenar. Kombinera detta med att molnen drog in i skogen och det stilla regnet som föll så kan ni förstå vilken trollsk känsla man fick av att gå där. Detta skall fotas på vägen ner tänkte jag, nu var det bara fokus på att komma upp.

Efter 45 minuters vandring i starkt uppförslut kom vi så till den första rastplatsen, en cafeteria där vi kunde få sitta en stund och dricka en kopp te eller kaffe. Härifrån hade vi en makalös utsikt mot Tigers Nest. Vi insåg också hur långt och brant det var dit. Men det var bara att trava på.

Vi satte igång den sista delen av vandringen. När vi till slut nådde den högsta punkten på 3140 meter så hade vi Tigers Nest framför våra ögon. Nu var det bara en 900 meter bred klyfta som vi skulle över. För att komma till andra sidan fick vi vandra nedåt. Trappsteg efter trappsteg. Det kändes som tusen trappsteg, men det var det nog inte. Till slut var vi nere vid bron som vi skulle korsa innan vi kunde börja ta trappsteg efter trappsteg upp på andra sidan klyftan.

Till slut var vi så framme vid Tigers Nest. Här fick vi lämna in mobiltelefoner och kameror. Guiden visade oss runt i de olika templen som fanns här. Vi kunde också bara stå och stirra på på den hänförande utsikten. Vidunderlig är väl det ord som passar bäst kan jag tänka.

I ett av templen satt en munk som guiden kände. Vi satte oss på golvet för att lyssna på munken som skulle berätta om templet. Ett spanskt par kom in och de satte sig tillsammans med oss på golvet. Munken berättade och sen helt plötsligt gled samtalet in på fotboll och vilka spelare i spanska lag som var bra eller inte. Spanjorerna pratade inte så värst mycket engelska så jag ställde en fråga på spanska och då drog dom igång. Så där satt vi i ett buddhistiskt tempel på 3140 meters höjd, två svenskar, två spanjorer, en munk och en guide och pratade om fotboll på en blandning av engelska, spanska, bhutanesiska och svenska.

Men allt trevligt har ett slut. Nu skulle vi tillbaka. Vi började traska nerför trappstegen mot bron i klyftan. Regnet hade upphört och solen trängde genom molnen. Vi kom så till cafeterian där vi skulle äta lunch innan vi gick den sista biten. Vegetarisk mat, en del av rätterna var så chilistarka så jag trodde topplocket skulle gå på huvudet. Men det rensade upp i min något snorfyllda skalle i alla fall.

Köket på cafeterian.

Sista biten och platsen som var så vacker på vägen upp. När vi kom dit så blev besvikelsen stor. I solljus och molnfritt så var det inte alls samma känsla och intressant för ett foto. Vad lär vi oss av detta? Ta kortet direkt, vänta inte!

Nere på parkeringen stod vår chaufför och väntade. Vi var snart tillbaka på hotellet.

Marie och Helena hade mest slöat hela dagen. Suzanne och jag var i alla fall nöjda med vår bedrift denna dag. Drygt 11 kilometer upp och nerför bergen blev det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *