Verkligen upp i ottan idag. Vi skulle åka till flygplatsen redan 05:30. Snabb kopp te innan vi lastade in oss i bilen. Formaliteterna på flygplatsen gick snabbt. Så det blev lite väntan som fördrevs med glo i butiker, läsa och läsa lite till.
Om landningen i Paro var lite överdrivet beskriven så var starten desto häftigare. Vi hade knapp lättat förrän planet la sig i en tvär sväng. Det kallar jag flyga. Väl upp så hade vi en makalös utsikt över hela Himalaya. Vi såg Mount Everest på håll. Landade i Kathmandu enligt tidtabell. Taxi till guest houset.
Incheckning, kaffe och citronpaj i trädgården. Ringde till resebyrån som ordnar Tibetresan. Vi bestämde att vi skulle ses i stan och ordna alla formalia, bl a den lilla detaljen betalning. När vi till sist kom till kontoret fick vi besked om att Kina är lite lynniga. Nu tillåter man inte grupper med fler än två nationaliteter. För tillfället så är det minst tre i den grupp vi skall vara i. Tydligen skall ett beslut tas senare idag om man skall ändra denna regel (som tydligen bara gäller fram till den 16 april). Imorgon skall vi tillbaka till kontoret och få besked. I värsta fall får vi göra en privat resa, då stiger priset en del. Fortfarande överkomligt så det får bli vårt alternativ om inget annat funkar.
Till Kathmandu guest house (det gamla tillhållet för alla kändisar och hippies på 60-70-talet) där vi skulle möte Helena och Marie. Lunch på ett ställe med trädgård i närheten. Det är verkligen nödvändigt att komma från allt stoj och larm i Thamel.
Nu var det shopping time. Jag som inte brukar vara nån storhandlare på resor gick verkligen lös. Det blev en windstopper och en skjorta. Sen var det dags före en chokladcroissant på Pumpernickel café. Taxi tillbaka till Boudha och lugnet runt stupan.
Upp tidigt idag igen. Var nere och gick runt stupan innan klockan slagit 6. Sen blev det frukost på Shechen guest house. Därefter gick jag till Tibet Charity Youth Centre för att träffa Jampa och Saldon. Vi började med en kopp tibetansk te hemma hos dom. Te, mjölk, smör och salt. Låter inte så gott kanske men det var helt OK att dricka. Sen satt vi och pratade om Tibet Charitys arbete, fadderverksamheten och allt mellan himmel och jord.
Tillbaka till Shechen för lunch och träffa de andra. Klockan 2 skulle vi vara på resebyrån i Thamel och få besked om resan till Tibet. De kinesiska myndigheterna tillåter fortfarande inte grupper med fler än två nationaliteter. Så för att vi skall komma iväg överhuvud taget så blir det så att Suzanne och jag gör en privat resa. Vi två i en jeep med en guide och en chaufför. Det kommer att bli så spännande. Ser verkligen fram emot detta. När vi skulle finalisera allt så upptäckte jag att jag glömt både det ena och det andra som behövdes för visumansökan på guesthouset. Så det var bara att hoppa in i en taxi och åka fram och tillbaka för att hämta passfoton och lite annat. Lite kaxig var jag när jag fick förklara för taxichauffören hur han skulle köra.
Efter att allt med Tibetresan var på plats så blev det tid för lite shopping. Suzanne köpte en jacka till och en ryggsäck som faktiskt rymmer mer än en vattenflaska och en portmonnä. Alla köpte åtminstone varsin thanka hos den försäljare jag handlat av för några år sedan. Det dracks en hel del te under de närmare 90 minuter vi tillbringade i hans affär.
Taxi till Boudha. Då inträffade dagens drama. Vi höll på att köra på en ko som helt plötsligt bestämde sig för att kliva rätt ut i gatan. Som tur var så hade taxin bra bromsar. Vi stannade ett par centimeter från kossan som lugnt stod och glodde på oss med sina stora ögon. Tack och lov att inget värre hände. Det är nog inte så bra att köra på en ko i ett land där de anses heliga.