Nyalam (3750 m)

Vi blev upplockade klockan 6 på Shechen Guest house. Sen åkte vi till researrangörens kontor i Thamel. Där inväntade vi de andra som skulle till Tibet. Totalt var det 3 grupper. Suzanne och jag var en grupp. Vi fick åka jeep. En pappa med son utgjorde en annan grupp., Slutligen var det en grupp som bestod av 2 tyskar och en holländare. VI kom iväg mot gränsen vid 6:30. Efter en dryg timmes körning stannade vi vid ett frukostställe. Här satt vi på en terrass som hängde på klippkanten. Utsikten över dalen nedan var fantastisk. Efter frukosten fortsatte vi mot gränsen.

Vår chaufför försökte förmodligen sätta hastighetsrekord på sträckan Kathmandu-gränsen. Han visste verkligen var gaspedalen var. Och han använde sig flitigt av den på serpentinvägarna uppför bergen. Men ändå kändes det inte obehagligt. Han hade kört vägen så många gånger så han skulle förmodligen kunna gjort det med förbundna ögon och med gasen i botten.

Vi kom så slutligen till gränsen. Här tog vår guide hand om allt så vi satte oss bara på ett fik och drack en kopp te. När allt var klart på den nepalesiska sidan tog vi vårt bagage och gick över Friendship Bridge till den tibetanska/kinesiska sidan. Här tog nya formaliteter vid. Noggrann kontroll av vårt bagage. Det röntgades och därefter gicks det igenom, pryl för pryl. Framför allt var de intresserade av alla böcker. Och främst böcker med bilder. Man får absolut inte ta in några bilder på Dalai Lama. Suzannes korsordstidning innehöll en hel del bilder och dessa detaljgranskades. Tidningen släpptes till slut igenom.

Tyskarna och holländaren hade inte förstått att inga guideböcker eller liknande om Tibet var tillåtna. Som tur var så såg vi att de hade en guidebok om Tibet medans vi satt på den nepalesiska sidan. De fick vackert packa ner allt i en påse och låta vår guide ta med det tillbaka till Kathmandu.

När vi kommit igenom tull och passkontroll tog vår nya, tibetanska guide med oss till vår bil. En Toyota Land Cruiser. Där träffade vi vår tibetanska chaufför vars namn betyder tisdag.

VI körde till närmaste stad och käkade lunch, ställde framklockorna 2 timmar och 45 minuter. Sen bar det av mot Nyalam. Här skulle vi ha vår första övernattning. Staden, om man kan kalla den stad, ligger på dryga 3.700 meters höjd. Det första vi gjorde när vi kom in i vårt rum på guesthouset var att dra på ullunderställen, fleecetröjor, jackor, mössor, vantar och ullstrumpor. Sen var vi redo för att vandra huvudgatan fram och tillbaka. Det var ganska snabbt gjort. Nu sitter vi på en liten restaurang och dricker te. Middag och samtal med guiden om nån timme sen blir det nog till att krypa ner i sovsäcken och dra över sig varenda filt som finns att uppbringa. Värme på rummet är inte att tänka på. Inte heller varmvatten. Det kommer vi att få tillgång till om 2 dagar.

Vid middagen föreslog guiden att vi skulle göra en liten ändring i programmet. Istället för att nästa natt bo på ett guesthouse med lägre standard än det vi var på nu, skulle vi fortsätta till Shigatse och bo två nätter istället för en på hotellet där. Det tyckte vi verkade vara ett bra alternativ.

Efter middagen var det dags att krypa till kojs. Iförd ullunderställ, ullstrumpor och mössa kröp jag ner i sovsäcken och utanpå den frog jag över en stor filt som var dubbelvikt. Det kändes ända inte riktigt varmt, men blev bättre efter ett tag.

Mitt i natten var jag tvungen att gå upp på den gemensamma toaletten som låg en bit bort i korridoren. Mycket tacksam att jag inte mötte nån. Iförd underställ, mössa och vandringskängor måste jag utgjort en något udda syn.

Sov ganska gott tills klockan ringde 07:00.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *