Det blev en tidig kväll igår. Vi käkade middag och sen gick vi tillbaka till hotellet. Suzanne läste och jag pysslade lite på datorn innan jag la mig för att sova. Det gick väl sådär. Mycket som snurrade i huvudet. Resan, framtida resor, jobbet, ja lite av varje dök upp när jag minst av allt ville det. Somnade till slut. Men vaknade med jämna mellanrum med en irriterande huvudvärk. Höjden, den höjden, så den kan ställa till det.

Sen frukost eftersom vi inte skulle åka förrän 10:00. Vi kom iväg lite tidigare. Idag skulle vi bara köra 90 kilometer på platt mark.

Vi stannade och tittade på en uråldrig kvarn där man malde mjöl. Kändes som att vara hundra år tillbaka i tiden.

Vi kom fram till Gyantse lagom till lunch som intogs på en tibetansk restaurang nära hotellet vi skulle bo på. Efter lunchen åkte vi till Phalkor klostret där vi vandrade runt, tittade och lyssnade på munkar som mässade.

Vi gick vidare till Kumbum stupan

där vi fick möjlighet att klättra upp i stupan och från toppen hade vi en makalös utsikt över omgivningarna. Snöklädda berg i fjärran. Staden som bredde ut sig nedanför stupan och klostret. Vi såg också den gamla dzong som fanns.

Tillbaka till hotellet och sen ut på stan. Satt en timme på ett internetställe. Kollade mail och läste tidningar. Nu är vi tillbaka på hotellet. Det blir middag med den andra gruppen ikväll igen.

Imorgon långfärd till Lhasa. 8 timmars bilresa.

Kvällens middag intogs på en restaurang som rekommenderades av Lonely Planet. Dessutom fanns det ett antal böcker där tidigare besökare skrivit ner sina intryck av stället. Däribland fanns några svenskar som instämde i halleluljakören. Så ni kan förstå att förväntningarna var högt ställda. Än högre blev de när vi såg priserna. Här skulle njutas.

Vilken besvikelse. Mina mixade grönsaker som skulle vara med sting var som vilken Felixpåse som helst. Suzannes kötträtt var inte heller nåt att yvas över. Nåväl, efterrätten som alla lovordat, karamelliserade bananer, skulle väl få oss att ändra åsikt om stället. Nä, det gjorde den inte. Inte mycket bättre än de friterade bananer som serveras på varenda kinakrog hemma. Av detta lär vi oss att Lonely Planet och andra guideböcker inte alltid är att lita på.

Några bilder från grönsaksmarknaden.

På vägen tillbaka till hotellet kom vi i slang med en kines som var väldigt pratglad. Han hade rest i Pakistan och Nepal och var nu på väg hem till Beijing. Jag var förvånad över hans frispråkighet, både när det gäller Dalai Lama och Tibet. Det var nästan så att jag för hans skull hela tiden kollade så att ingen polis var i närheten. Det var väldigt intressant att prata med honom.

Nu är vi tillbaka i vårt kylskåpskalla hotellrum. Det blir sovsäck, underställ, ullstrumpor under täcket inatt. Eventuellt åker mössan på igen.