Idag fick vi så klartecken. Wat Pho är öppet. Nu gällde det att smida medans järnet var varmt.

Jag slet GW ur hans trygghetszon, shoppingcenter och hotellet. Fångade en färgglad taxi och så for vi iväg till dagens sevärdhet. Väl framme kopplade vi på de långa benen på våra shorts, köpte biljetter och klev in.

Vi tittade på den liggande Buddhan sen ville GW helst sitta i skuggan och filosofera så jag lämnade honom i skuggan av ett träd och traskade själv vidare inne på tempelområdet. Jag har varit här tidigare så det blev en del igenkännande tankar när jag gick runt.

Efter att ha tittat runt så gick jag tillbaka till den filosoferande GW under hans träd, men han överraskade mig, han hade vandrat runt själv och tittat. Det kan ha varit värmen som gjorde att han blivit lite omtöcknad (det är ca 38 grader idag). Han sa för några år sedan vid ett tillfälle i Kambodja att han sett sin beskärda del av tempel och sten.

Dags att fylla på vätska så vi tog en läsk i en röd burk och satt i skuggan en stund, innan vi tog en taxi tillbaka till hotellet.

Ett kvarter från vårt hotell, på väg mot Siam Square så sitter en missbildad flicka i en rullstol vid vägkanten och säljer småsaker. Igår köpte vi ett par blyertspennor, några synålar och en pappersklämma av henne. Mot kvällningen såg vi någon som kunde vara hennes bror (iklädd skoluniform) hämta henne. Hon vinkade glatt till oss när vi möttes på trottoaren.

Idag köpte vi en pappersklämma. Man kan aldrig få för många pappersklämmor