Till slut så kom jag fram till Hanoi. Blev upplockad på flygplatsen och körd till hotellet. Incheckningen var smidig. Jag satt i en soffa och drack fruktdrink och åt snacks medan personal tog hand om allt det praktiska. Bra rum på 11 våningen. Kan se Hoan Kiel Lake när jag tittar ut genom fönstret.

Var rejält trött när jag kom fram men ville inte gå och lägga mig för tidigt. Packade upp och sen gick jag till restaurangen på 12 våningen och åt några vårrullar och drack en lokal öl. Sen var det dags för sängen.

Efter 12 timmars sömn, en rejäl frukost bestående bl a av pho med kyckling så var jag redo att ta mig an Hanoi. Gick ner till Hoan Kim Lake. På helgerna spärrar man av alla gator runt sjön för biltrafik. Fullt med folk som vandrade runt. Här fanns snabbmatstånd, kaffeställen, utställningar och allsköns jippon. Till kvällen lär det bli musik också.

Lite på måfå vandrade jag in i den gamla stadsdelen. Efter några svängar hit och dit så stod jag plötsligt framför det hotell jag bodde på för 15 år sedan. Detvar både kul och bra för nu visste jag vilken väg jag skulle ta för att komma tillbaka ner till sjön. Det blev lite shopping på vägen, beställningar hemifrån som skulle fixas.

Väl nere vid sjön gick jag till ett fik och tog en kopp kaffe. En grupp danska pensionärer satt vid bordet intill. Det verkade vara en fotogrupp för de var alla utrustade med kameror och objektiv som fick vem som helst att bli lite avundsjuk.

Jag fortsatte min vandring runt sjön, när jag kom till sydspetsen svängde jag av och gick till Operahuset för att se om det fanns biljetter till nån föreställning, men det fanns det tyvärr inte under de dagar jag var i stan. Traskade tillbaka till sjön för att fortsätta varvet runt. Precis när jag kom fram till sjön igen blev jag stoppad av några ungdomar som jobbad med en kampanj för att få folk att bli blodgivare. De ville ha en bild på mig när jag höll upp en skylt med en uppmaning att bli blodgivare. Varför neka till det. Vem vet, kanske blir det en landsomfattande kampanj med min nuna på varenda rekolamplats i Vietnam :- ) (Skulle inte tro det)

Köpte mig en glass som belöning för fotojobbet. Lite vatten inhandlades också och sen gick jag tillbaka till hotellet. Framme där välkomnades jag med namn av dörrvakten. Hur i hela friden han visste vem jag var är ett mysterium. Snacka om att de har koll på sina gäster. Nu blir det lite alltid på rummet. Kanske en lite tupplur rent utav. Ikväll är det Street food utflykt som gäller.