Det skulle bli en lång resa för att ta sig till Galapagos. Först buss från Otavalo till flygplatsen. Det tog ca 2 timmar. Väl framme på flygplatsen så får vi reda på att flyget är försenat med ett par timmar. Tydligen hade man gjort underhållsarbete på landningsbanan ute på Galapagos. Och det hade dragit ut på tiden.

Quito nya flygplats är bar tre år gammal så den är verkligen tip top. Dessutom är den inte så stor. Precis utanför så finns ett center med massa restauranger. Dit begav vi oss efter att ha gått igenom kontrollen för Galapagos. Ingen mat, inga frön, ingen jord eller sånt får man ta med sig. När väskan var kontrollerad förseglades den (detta kontrollerades sen vid incheckningen). Det blev en lunch på uteserveringen vid en av restaurangerna i centret.

Till slut så var det äntligen dags att checka in och sätta sig vid gaten och vänta på att få kliva ombord. Även den tiden kom så småningom. Ingen märkvärdig flygning. Tog ca 2 timmar och det serverades nåt att dricka och tre små förpackningar med snacks. Bananchips, en granolabar och en påse med nötter och russin.

Vi landade på flygplatsen som ligger på en egen liten ö. Det är i stort sett allt som finns på den ön. När bagaget kom så radades upp och sen kom hunden in och nosade över alla väskor. När hunden godkänt dem så klipptes förseglingen. Hunden markerade vid vissa väskor som valdes ut och gicks igenom. Oklart vad det var hunden var tränad på. Droger? Mat? Frön? Jord?

Med väskan i hand så klev jag på bussen som skulle ta mig ner till färjeläget där den lilla färjan som skulle ta mig över den lilla kanalen som skiljer flygplatsen från ön Santa Cruz. Väl på rätt ö, Santa Cruz, klev vi på en ny buss som tog oss till den lilla staden Puerto Ayora nere på sydsidan av ön. Här skulle vi bo i tre nätter. Sen middag på hotellet och sen i säng.

Nästa dag var det ändring i programmet, det blev en förmiddagstur i närheten av ön. Snorkling från båten. Vi hade tur och träffade på en gigantisk havssköldpadda. Det är en mäktig känsla när man ligger där med näbben i vattnet och ser en stor sköldpadda komma simmandes emot en. Då är det bara att backa eller gira undan. Inte för att sköldpaddorna är farliga, men det är inte bra att stressa dem i onödan. Efter snorklingen och lite djurskådande (blåfotad sula, vattenleguaner, sjölejon) så åkte vi tillbaka till hotellet och käkade lunch.

Efter lite slöande på maten gick vi iväg till ett par stränder några kilometer bort. Eftersom de ligger i nationalparken så skulle man checka in så att de hade koll på hur många som var där borta. En man hade försvunnit och det satt lappar med hans bild på stan.

Den första stranden, Tortuga Beach, är mest för surfare. Röd flagg. Så den gick vi bara förbi. Stannade till en stund och tittade på en liten del av en regnbåge. Där man svänger av från Tortuga Beach så var det en hel del vattenleguaner. De skulle ju också beskådas och fotograferas. Nu var det inte långt kvar till Toruga Bay, paradisstranden, och det stämde så bra. Det var verkligen ett paradis. En lång sandstrand, träd och växtlighet som gav skugga, ett helt stilla vatten som bara skrek att man skulle komma i och bada. Och det jag inte motstå. Låg på rygg och guppade i det varma vattnet och tittade på det som nu var en stor fullständig regnbåge. Jag kunde inte haft det bättre.

Promenaden tillbaka var lite seg. Utcheckningen vid det lilla kontoret så att man inte blev rapporterad som saknad. Väl tillbaka på hotellet blev det öl och sen en varm dusch. Det blev middag på en restaurang en bit bort i stan. En otroligt god fisksoppa/gryta med mycket bläckfisk och annat gott. En kall öl till detta gjorde inte saken sämre.

En tidig morgon. Frukost 06:30. Guiden kom och plockade upp 07:45. Nu skulle vi till ön Floreana.

Först ner till båt piren där våra väskor skulle kontrolleras så att vi inte tar med oss nåt som inte hör hemma på Floreana. Varje ö är sitt eget ekosystem. Inga fröer, växter eller liknande får föras mellan öarna. Vi klarade kontrollen och kunde kliva ner i taxibåten som tog oss ut till en lite större båt som klarade den 2 timmar långa resan till Floreana. Det var ganska skumpigt till att börja med. Tre stora motorer i aktern skulle kunna pressa upp farten till 20-22 knop och undan gick det.

När vi kom fram så var det dags att byta till en taxibåt igen som tog oss sista biten till land. Här kan man lugnt påstå att det drällde av sjölejon. Det gällde att se var de låg så att man inte kom för nära. Det finns en regel om att 2 meter är det närmaste man får komma djuren.

Nu skulle vi klättra upp i en buss utan väggar för att åka upp i bergen (kullarna). Det tog 20 minuter att komma upp till det ställe där vi skulle börja vår vandring. Målet var att se landsköldpaddor och det tog inte så lång tid innan vi fick se en av ungarna. Den var ca 8 år och redan en ganska rejäl bit. Efter ytterligare vandring fick vi syn på ett par fullvuxna sköldpaddor. Dom är verkligen stora.

Vi vandrade runt och såg på flora och fauna. Guiden berättade intressanta historier om ön. Det bor ca 200 personer där men från början var det bara 2 tyskar, varav mannen troligen inte var helt vid sinna sinnens bruk. Han blev förgiftad och rykten gick att det var kvinnan som tagit livet av honom. Vem vet.

När vandringen var slut så var det dags för lunch, fisk, ris och sallad. Från lunchstället promenerade vi till den svarta stranden för att snorkla. Det blev inte mycket snorkling för min del denna gång. Jag gillar platt vatten och det var det inte idag.

Så småningom var det dags att gå tillbaka till den lilla hamnen. Kontroll av väskor igen. Sen stod vi på piren och tittade ut över havet. På ett och samma ställe såg jag sjölejon, vattenleguaner, havssköldpaddor och en vackert röd krabba.

I en taxibåt och ut till vår större båt. Sen bar det iväg. Vi tog en omväg för att kolla på några fåglar (som jag inte vet namnet på). Men sen styrdes det ut till havs igen. På resan tillbaka till Santa Cruz så såg jag ytterligare havssköldpaddor, men även flygfisk, en manta som hoppade upp ur havet och gjorde en flip. Ett gäng delfiner gjorde oss sällskap en bit. De var riktiga stilare som gjorde några vackra hopp för oss.

När vi kom till Puerto Ayora igen så duggade det lite. En dusch, plocka lite med de nytvättade kläderna, ta en öl vid poolbaren och skriva ihop detta. Nu är det bara en god middag som fattas.