Resan

Puh – det var en lång resa. Mycket väntetid både i Singapore och i Kuala Lumpur. Men till sist landade jag i Kathmandu. Först fick vi vänta innan planet kunde parkeras. Lite osäkert på om det var platsbrist eller brist på trappor till planet. När jag väl kom av planet var det en kort busstur till terminalen. Nu började det skojiga. Inte allt är helt optimalt när det gäller effektivitet i det här landet.

Först är det visumhanteringen. Ett arrival card måste fyllas i. Men det räcker inte. Sen skall man göra en visumansökan i en data kiosk. Passet skall scannas och om allt går vägen så kommer det ut ett kvitto som visar hur många dollar man skall betala för sitt visa. Olika beroende på hur länge man vill stanna.

Med detta kvitto, ditt pass, ditt arrival card och en lämplig summa dollar ställer man sig i nästa kö. När man kommer fram till disken så visar man upp allt. Tillbaka får man passet och ett kvitto. Olika färger på kvittona beroende på längden på visumet. Jag fick ett gult kvitto eftersom jag bara skulle stanna 5 dagar. Det kostade 25 US dollar. Med mitt kvitto och pass går jag till nästa kö. Här gäller det att se till att man hamnar i rätt kö, dvs den kö som är för just det visum du har betalat för. Annars är risken att man, när man kommit fram till disken, blir hänvisad till rätt kö. Nu var det inga längre köer denna sena kväll.

Han i luckan var mer intresserad av att prata med alla runt omkring än att stämpla mitt pass. Men till slut så fick jag min efterlängtade stämpel. Immigration – check. Nu var det väskan och tullen kvar.

För att komma till bagagehanteringen så var man först tvungen att passera en metalldetektor. Handbagaget skulle köras genom en maskin och själv skulle man gå igenom en detektor. Funkade sådär. Detektorn pep och visade rött för de flesta av oss men vi vinkades glatt igenom ändå. Kön till detta spektakel var lång och seg. Men även detta klarades av.

Hittade rätt bagageband och ställde mig att vänta på väskan. Här (liksom på alla flygplatser) gällde regeln att om jag står precis intill bandet så kommer min väska först. Så det var haft när omöjligt att se om det kom några väskor över huvud taget på grund av alla människor som trängdes vid bandet. Efter en stund kunde jag se min väska så sakteliga komma farandes på bandet. Nu vara det bara att slå sig fram genom människomassan och hugga väskan. Vet inte om jag fällde nån på vägen.

Vidare till sista anhalten – tullen. Nu skulle man visa upp sitt bagagekvitto som en tjänsteman sen jämförde med det som satt på min väska. Ordning och reda – här skall ingen gå iväg med fel väska. Tull – check.

Ut och scanna av alla chaufförer som stod med lappar med namn på. Hittade snabbt min bil och chaffis. Så här dags var det inte mycket trafik i stan så resan till hotellet gick snabbt. Skönt att få komma upp på rummet och ställa ifrån sig väskor och annat. Nu skall det sovas.

3 reaktioner på “Resan

  1. Jösses, inte kommer jag ihåg att det var så här invecklat, men jag börjar bli gammal och glömsk 😉 som det heter….
    Ha det riktigt bra i Kathmandu nu och hälsa alla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *