Vaknad till och med före klockan ringde. Dusch i utomhusduschen. Inga apor som kollade på mig. Frukost och sen var det dags att släpa ut väskorna till bilen. Idag skulle vi besöka Mihintale och Sigiriya. Kan tillägga att det regnade lite stillsamt.

Mihintale är en buddhistisk pilgrimsplats med flera olika platser man kan besöka. Eftersom det är en hel del trappor (drygt 1800 trappsteg) som skall avverkas både upp och ner avstod Anita och Helena från att ta sig upp. De stannade och spanade på stora ödlor istället.

Men kaxig som man är så skulle ju ja ta mig upp såklart. Trapporna avgick bra. Vi km upp till högsta trappavsatsen, Här var man tvungen att ta av sig skorna.Nu var det barfota som gällde. Det strilregnade fortfarande.

Irosh och jag besökte ett litet tempel och sen skulle vi upp på den högsta punkten, en klippa med endast uthuggna (trappsteg är synd att säga) steg i klippan. Som tur var fanns det rejäla räcken att hålla sig i. Det var inte helt lätt att ta sig uppför, barfota på en regnvåt klippa utan riktiga ställen att sätta fötterna. Men skam den som ger sig. Upp skulle jag, och upp kom jag till slut. Det var en otrolig utsikt där uppe. Det blåste så in i vassen så det gällde att hålla sig i räcket annars fanns risken att man skulle blåst omkull och glidit iväg på den hala klippan.

Mihintale

Länk ovan för den som vill läsa mer om platsen.

Vi tog oss ner till Helena och Anita som bevakat en ödla. In i bilen och iväg till nästa ställe – Sigiriya (Lejonklippan). Regnet hade tilltagit. Länk till mer info om Sigiriya nedan.

Sigiriya

När vi kom fram till Sigiriya vräkte regnet ned och det var rejält disigt runt klippan. Jag tog det som en enormt bra ursäkt för att inte klättra upp på klippan. Det lär vara en ganska brant historia för att ta sig upp och jag är ju inte den smidigaste killen så jag var glad att ha störtregnet som ursäkt. Vi tog lite bilder på klippan från ett par olika ställen innan vi åkte mot Polonnaruwa där vi vårt nästa hotell fanns.

På vägen till hotellet passerade vi vilda elefanter som gick utefter vägen. Det var häftigt att komma dem så nära bara så där.

Är nu på hotellet. Regnet vräker fortfarande ned. Det behövs regn så det är bara bra att det regnar. Hoppas bara att de som igår hade spridit ut sitt ris för att torka hann få in det innan regnet kom. Annars är risk att de förlorar både mat och inkomst.

Nu börjar det så sakta skymma på. Dags att stänga igen för idag.