Det var ett nattflyg till Sydney som jag skulle med. Hotellrummet fick jag behålla till 16:00, sen åkte jag ut därifrån. Tog en taxi till flygplatsen och satte mig i Singapore Airlines lounge istället. Lite mat, ett glas bubbel och 5 avsnitt på en Netflix-serie senare var det dags att röra på sig. Jag traskade till änden av den ena armen på terminalen och tillbaka till den andra ände (där låg också min gate så det passade ju bra).

Eftersom det var en nattflygning med s.k. Sleeper service, fick man välj som man ville äta direkt efter tanke-off eller strax innan vi landade i Sydney. Eftersom jag ätit i loungen så valde jag att käka innan vi landade. Lite bubbel och en film hann jag med innan jag fällde stolen till en säng och försökte sova. Det gick sådär skulle jag säga, nån timmes sömn var allt jag fick.

När vi närmade oss Sydney kom frukostserveringen. Efter avdukningen var det i stort sett dags att räta upp stolsryggarna och spänna fast säkerhetsbältena. Landade enligt tidtabell i ett soligt Sydney.

Smidig passkontroll var det. Skannade mitt pass och fick ett kvitto. Gick till en utpasseringsgrind där jag fotograferades och sen var det klart. Nu var det bara väskan och tullen. Jag hade köpt lite téer på Sri Lanka och det hade jag tagit upp på men tulldeklaration (vilket man ska, man har väl sett Border Security och hur det kan gå om man inte sköter detta).

Problemet var att inte bara jag har sett detta program. Kön till att gå på rött var hur lång som helst. Ett plan från Kina hade landat ungefär samtidigt med oss. Jag kollade med en tjänsteman om det var där jag skulle ställa mig. Hon kollade min tulldeklaration, ställde några frågor och sen fick jag en stämpel och informationen att jag kunde nu gå på grönt istället. Kön dit var ungefär lika lång, men den gick betydligt snabbare.

Så var jag ute i ankomsthallen. Köpte mig ett Aussie-SIM-kort så jag kan surfa runt och lägga bilder på Instagram, men framför allt för att kunna kolla kartor och tågtider när jag är ute på stan. Tog mig till tåget och behövde bara vänta några minuter innan det rullade in på stationen. Det tog drygt 15 minuter att komma in till Sydney Central. Nu skulle jag bara hitta hotellet. Har gått förbi det för 4 år sedan så jag visste ungefär var det låg. Men inte fan hjälpte det. Det gjorde inte heller kartan. Till sist frågade jag ett par, som aldrig hört talas om stället, men som kollade på kartan och kunde leda mig in på rätt väg. Jag var nära, men inte tillräckligt nära.

Incheckning (fick ett stort rum med balkong på översta våningen) och innan jag kastade mig på sängen för att sova några timmar åt jag upp kakorna jag fått. Behövde verkligen sova lite. Ville inte riskera att slockna på konserten senare på kvällen.

Vaknade efter 3 timmar, lite småhungrig. Käkade lite på hotellet och var det dags att börja dra sig in mot operahuset. Tog ett tåg från Central in till Circular Quay som ligger några hundra meter från operahuset. Gick in, fick väskan genomsökt, biljetten kontrollerad och visad till var dörr 7. Min plats var sista raden högst upp och längst in till väggen. Kan ju bara säga att det var inte många biljetter kvar när jag bokade min. Men jag såg bra. Lutningen var så pass brant att det var inga huvuden i vägen.

Fem minuter efter utsatt tid klev Seth Lakeman ut på scenen. Han var förbandet (men han spelade i bandet som var huvudakt också). Singer-song-writer-stuk. Fiol, gitarr och bra röst. Han spelade i 30 minuter sen var det paus lika länge. Vilket innebar att klockan var 21:05 när det drog igång. Robert Plant stod på scenen, frisyren och rösten gick inte att ta miste på.

Inte för att direkt syns på bilden men det är han där nere på scenen ?

Det var en fantastisk konsert. En hel del från den senaste plattan men också lite från tidigare plattor, och självklart lite gamla Led Zeppelinlåtar. Ett av extranummer var Whole lotta Love – då trodde jag att taket skulle lyfta. Hela publiken stod upp och bara vrålade. Vilken känsla.

Upplyft studsade jag tillbaka till Circular Quay och tåget som tog mig tillbaka till Central. Nu gick det snabbare att ta sig till hotellet när jag visste vägen. Området runt Central är inte det trevligaste så här dags på dygnet (midnatt).

Lite uppskruvad av konserten så det tog ett tag innan jag somnade.

Äntligen en ny dag!

Snabb frukost och messande med Per H som jag skulle träffa idag. Han bor här nere i sex månader medans hans andra hälft jobbar på universitetet här.

Vi har inte setts på många år, så det var kul att ses. Eftersom vi bägge gillar att gå så drog vi iväg mot Hyde Park där vi satte oss en stund och klarade av att uppdatera oss vad som hänt de senaste åren. Sen fortsatte vi till Art Gallery of New South Wales där vi snabbt kollade lite av det som ingick i Sydney Biennale 2018

En fika i Royal Botanic Garden, tittade efter ål i en av dammarna men såg ingen. Man ska tydligen inte stoppa fingrarna i vattnet, ålen gillar fingertoppar. Passerade förbi operahuset och tog oss till färjeterminalerna. Där var det lite rörigt var vår färja till Cockatoo Island skulle avgå från. Men till slut så var vi på rätt plats, nu var det bara färjan som inte var det. Lätt försenad kom den. Vi satte oss längst bak i aktern så vi hade full utsikt över vattnet, hamnen och alla flådiga hus vi passerade.

Turen ut till ön tog 15-20 minuter, det var ett par tre stopp på vägen. När vi kom av färjan gick vi till information och fick en liten karta över utställningsområdet. Jag passade på att ta lite solskydd (50) för att smörja in pannan och nacken.

Med kartan i hand traskade vi iväg till den gamla verkstadslokaler. Målet var en installation av Ai Weiwei.

Vi inte bara den utan även ett par andra installationer. Några mindre begripliga.

Nu var det färdig med kulturen. Vi passerade campingområdet som också finns på denna ö, som en gång i tiden var fängelse också. Förstår inte riktigt varför man skulle vilja campa här (eller som Per sa – Jag förstår inte varför man skulle vilja campa).

När jag skulle köpa min biljett till färjan visade det sig att det kunde man inte göra med kontanter, utan man kunde endast betala med kort. Det låg på hotellrummet. Att fickan var full av dollar hjälpte föga. Färjekontrollanten sa att hon brydde sig inte utan jag fick prata med inspektören (om det fanns nån) när vi kan tillbaka in till stan. Nu valde vi att kliva av en hållplats innan Circular Quay och där vi klev av fanns ingen utpasseringsgrind eller inspektör. Härmed erkänner jag att jag plankat på färjan I Sydney och är skyldig staden 7:20 AUD, vilket kommer att inbetalas mot uppvisande av böteslapp (med rätt stämplar).

Nu var vi i Darling Harbour som vi gick igenom ganska raskt. Istället styrde vi kosan mot Chinatown där vi hittade ett ställe där vi satt och drack en öl. Nu have vi varit på språng i många timmar. Per behövde åka hem och börja med middagen. Jag behövde fundera på vilken tid jag skulle åka till Blue mountains imorgon. Så vi skildes åt efter en riktigt trevlig dag med mycket kultur och prat.

Tillbaka på rummet gjorde jag misstaget att lägga mig på sängen. Vaknade efter en timme. Dags för mat. Hittade en kinakrog i närheten, befinner mig i utkanten av Chinatown så det finns ett antal kinakrogar, thaiställen, korean bbq och annat asiatiskt. Käkade chilistark stekt kyckling med grönsaker. Gott och mättande. Nu snart dags att dra täcket upp till öronen. Imorgon bär det av till Leura.