Så var vi då tillsammans på samma ställe. Det såg lite mörkt ut där ett tag, men nu så är vi då slutligen tillsammans igen. Jag och min resväska.

Börjar bli lite vill på vilken dag det är, men har fattat att det tog mig tre dagar att komma hit till Wellington. När jag väl kom iväg från Frankfurt så flöt det på ganska bra. Bekymmersfri resa till Hong Kong. Bara aningen sena dit. Men jag hann med att duscha och byta ut den väl använda skjortan till nåt nytt och fräscht.

Nu skulle det flygas med Air New Zealand vilket jag såg fram emot. Vid ombordstigningen fick jag frågan Har du ett svensk pass? på svenska. Det visade sig att pursern var svensk från Kungsbacka, men han hade bott i Nya Zealand ca 30 år.Vi fick tillfälle att prata lite med under den 10 timmar långa flygningen till Auckland.

Det började med en timmes försening, men sen flöt att på bra. Mat, film, nickade till nån gång, men sov inte riktigt.

Så här såg det ut strax efter take off från flygplatsen i Hong Kong.

Sen ankomst till Auckland förståss, så det blev att jaga på lite för att försöka hinna till inrikesterminalen och mitt flyg till Wellington. Snabbt genom passkontrollen. Sen plocka upp väskan och genom tullen. Där var det mer köer men det ringlade på ganska bra här också. Nu var det snölt med tid till nästa flight. Skenade iväg mot inrikesterminalen som låg 10-15 minuters promenad bort. Hyfsat svettig när jag kom fram och kunde lämna ifrån mig väskan och få ett nytt boardingpass. Yeah! Jag hann med planet.

En timme händelselös flygning. Satt inklämd mellan två herrar utan någon direkt utsikt. När jag kom till bagagebältet visade tavlan att väskorna frånm Auckland var på G. En efter en rasslade väskorna in på bandet. De plockades av och blev färre och färre kvar. Till slut fanns ingen väska alls och tavlan visade att alla väskor från Auckland hade levererats. Alla utom min som fortfarande var kvar i Auckland.

Det blev en liten rapport inne på kontoret och de sa att väskan troligen skulle komma med nästa plan. Jag slapp åtminstone släpa på den från flygplatsen in till stan.

Sitter på hotellet nu och har precis varit nere i receptionen och hämtat upp min väska. Klockan är halv sex på kvällen och mörkret börjar falla här i ett svalt Wellington. Idag var det första gången på flera veckor som jag har haft långbyxor och jacka på mig. På stan går folk med täckjackor och mössa. Jag tycker bara att det är behagligt svalt.

Eftersom det har blivit mörkt kan jag med gott samvete gå och lägga mig. God natt!