Idag gör verkligen staden skäl för sitt smek/ök-namn, Windy Wellington. Det blåser på hyfsat bra idag.

Men vi börjar med gårdagen.

Jag vaknade efter att ha sovit till och från i ca 12 timmar. En varm dusch och sen en lång frukost gjorde att jag började känna mig som människa igen efter resan. Idag skulle jag träffa Astrid, dotter till en gammal vän, som bor och jobbar här i Wellington.

När alla praktiska bestyr var klara så gav jag mig ut på stan. Wellington är ju huvudstad i Nya Zealand, men det är inte någon gigantisk storstad. Mer lite småstadskänsla över det hela. Men med ett utbud av ting som en storstad har. Restauranger, butiker, kulturevenemang, museum, botanisk trädgård eller vad man nu kan vara intresserad av.

Jag började dagen med att gå ner till vattnet (The Waterfront). Hotellet ligger tre kvarter från hamnen så det var ju ingen större bedrift precis. Gick västerut utefter vattnet tills jag kom fram till Te Papa nationalmuseum. Här pågick en utställning om första världskriget och Nya Zeelands inblandning i det. Jag såg den förra gången jag var här två år sedan, så jag skippade den. Istället gick jag till de andra utställningarna som fanns, bland annat en stor om invandringen till Nya Zealand. Den var riktigt intressant att se.

Traskade vidare utefter vattnet.

När jag var mätt på kultur drog jag mig ut i duggregnet igen. Nu styrde jag kosan upp mot stan och närmare bestämt Cuba Street. Där skulle jag till Fidels Café och träffa Astrid. Satte mig med en kaffe och väntade in henne. Vi satt och pratade och jag lämnade lite hemlighetsfullt över snusdosan som jag lovat att ta med mig. Hon skulle ha den för att visa sina nya zealändska vänner vad snus var och hur man använde det.

Eftersom Astrid skulle jobba så kunde vi inte sitta där hur länge som helst. Eftersom hon jobbar på just Fidels Café så blev det en väldigt billig kaffe var mig. Närmare bestämt gratis kaffe.

Astrid jobbade och jag drog vidare ut på stan. Tillbaka ner till The Waterfront och gick nu till ett porträttmuseum som ligger nere vid vattnet. Här fanns ett par utställningar med olika typer av porträtt. Vissa delar gillade jag skarpt, andra mindre.

Nu var jag trött i benen och gick tillbaka till hotellet för att slöa en stund. Några timmar senare gick jag ut igen för att hitta nån restaurang för att käka en väldigt sen lunch/tidig middag.

Började på Lambton Quay men hittade inget som passade. Promenerade vidare mot järnvägsstationen och vände tillbaka på Featherston Street (här ligger mitt hotell) och svängde vänster ner mot Waterfront. Jag hade tidigare under dagen passerat en restaurang som hade en meny som tilltalade mig. Wagamama, japansk stil på maten. Här käkade jag nudlar med kyckling och räkor samt japanska pickles. Detta sköljdes ned med ett glas Sauvignon Blanc.

Tillbaka till hotellet och lite slösurfande innan det kändes som att sova var det enda rätta. Har lite svårt med att hålla mig vaken på kvällen. Slocknade vid åtta-tiden.

Vaknade förstås mitt i natten och tyckte att det var färdigsovit. Hungrig var jag också. Som tur var så hade jag köpt en liten påse Doritos som jag inte orkat äta på kvällen. Den kom väl till pass som snacks vid 1-tiden på natten. Kollade lite på alla olika kanaler på TV, men hittade inget jag orkade titta nån längre stund på. Gjorde ett försök att somna igen.

Det gick riktigt bra, sov till 07:20, strax innan klockan skulle ringa. Upp och in i duschen. Sen ner till frukosten. Det var inte lika mycket trängsel runt maten idag som det var dagen innan. Det fanns gott om sittplatser så jag fick mig en fönsterplats. Kaffe, bröd, bacon, lax, juice. Märklig frukost,

Det regnade så jag hade ingen brådska med att ge mig ut. Åt min frukost och drack ett par koppar kafffe innan jag åkte upp på rummet och plockade ihop mina grejer och tog på jackan och gav mig ut. Väl ute på gatan kände jag vinden jag sett folk som passerat förbi mitt frukostfönster kämpa mot. Det var blåsigt. Det var småkallt. Det var duggregn. Jag åkte upp på rummet igen och drog på mig en fleecetröja under jackan och satte en keps på huvudet. Nu skulle det väl funka i alla fall.

Gick till Wellington Cable Car och köpte en enkel biljett upp till höjden där bl a Botaniska trädgården och Space Place ligger. Resan upp tar inte många minuter. Vid två tillfällen åker man genom en kort tunnel med belysning i olika färger. Lite behagligt småflummigt.

Uppe på toppen gick jag en promenad runt området. Hamnade vid Space Place och eftersom jag gillar planetarier och liknande gick jag in. Köpte en biljett till utställningen och föreställningen We are stars. Hann gå runt på utställningen en stund innan filmföreställningen började.

Det är rätt häftigt att halvligga och kolla på den stora filmduken i kupolen som utgör taket. Filmen som visades var en berättelse om universums uppkomst och att vi alla härstammar från The Big Bang, vi har alla ”star dust” i oss. Det sög till rejält i magen ibland när man åkte fram genom universum. Fräckt tycker jag.

Efter filmen valde jag att istället för att ta Cable Car ner till stan igen promenera ner. Det fanns en väl utmärkt väg som skulle ta 35 minuter. Sträckningen gick bl a genom en gammal kyrkogård. Dar tappade jag farten lite grann och fastnade med att läsa på alla gamla monument och gravstenar. Såg bl a en gravsten över en man som var född i Köpenhamn och dog i Wellington i slutet av 1800-talet.

När jag så småningom kom ner till stan igen var det dags för lite mat. Hittade en kambodjansk restaurang där jag käkade kyckling med ingefära.

Sitter nu på hotellet. Det är grått och regntungt ute. Klockan är kvart över fyra och det blir mörkt om ca en timme. Det är verkligen vinter här.

Imorgon sätter jag mig på tåget till Auckland.